Socialdemokrati är klasshat och manshat, enligt (s)-blogg

Den nya sossebloggen.se hävdar att

“Det är dags att riktiga socialdemokratiska värden som klasshat och manshat får mer utrymme på internet”

Vad säger Mona?

Försäkringskassan borde skippa RUP

Försäkringskassans nya datasystem har dragit över budget med 420 miljoner! Det är mycket pengar…

Låter som ett klassiskt exempel på ett IT-projekt som drabbats av byråkratisjukan. Ett annat tecken på det är att de använder RUP som utvecklingsmetod. RUP (Rational Unified Process) är som julafton för byråkrater.

I ett typiskt RUP-projekt sitter det en “arkitekt” - oftast en senior utvecklare som inte orkar hålla på att koda längre - i sin ensamhet (eller ännu värre - i en grupp med andra “arkitekter”). De gör fina diagram och dokument som behandlas på ändlösa möten med beställarna.

Beställarna saknar förmågan att förstå de fina diagrammen (varför i hela friden skall en avdelningschef på Föräkringskassan förstå UML?) och kan inte annat än nicka och säga ja och amen.

Sen, efter månader av möten och ritande, är designen “fryst”. “Fryst” är ett viktigt begrepp. Det tar ju evigheter att få igenom en ändring. Det finns speciella dokument och det skall hållas ändlösa möten om minsta ändringsförslag. Nu får utvecklarna några megabyte med PDF- och Visiodokument som de skall “implementera”. Arkitekten ser framför sig hur hans fina dokument görs om till källkod som går att kompilera och köra. Arkitekten tycker nog egentligen att det vore bättre om man kunde göra detta steg maskinellt. Utvecklarna tenderar att dra upp en massa problem med designen och det är ju inte skoj. All design fungerar ju nämligen alltid perfekt på papper. Verkligheten och koden är mest i vägen.

Om utvecklarna har vett och stake nog så kommer de snart att strunta i arkitektens papper. De får helt enkelt försöka fixa något som funkar så gott de kan.

Spola fram sex månader. En del av systemet har levererats till beställaren som säger “Que?!”. De inser att det mesta är fel och missförstånden är många. Nu inträder kaos-och-stressmonstret och man gräver skyttegravar och börjar skjuta på varandra. Chefer på underchefer, arkitekterna på utvecklare och tvärtom.

Antingen läggs projektet ner, eller, om pengarna finns, kickas några syndabockar och så startar hela karusellen igen.

Jag har inget skvaller (nån som kan bidra?) om att det är så här det gått till på Försäkringskassan, men jag har egen erfarenhet av hur illa det kan se ut.

Numera strävar de flesta efter att använda agila metoder som t.ex. Scrum. Här står verksamhetsnyttan i fokus. Man skall minimera byråkratin. Användare och utvecklare jobbar tätt tillsammans, med koden i centrum. Ingen är “arkitekt”, utan att samtidigt vara programmerare. Det byggs inga luftslott och dokumenthysteri är förbjuden. Ingen “fryst” design. Projektet levererar fungerande och testade program till beställaren varje eller varannan vecka. Lite i taget. Beställaren utvärderar och prioriterar vad som skall implementeras i nästa iteration.

Det går att leverera fungerande, användbara lösningar i tid och under budget. Men jag undrar om det går med en byråkratisk process?

Spikeflow får beröm

Vår produkt för e-formulär och e-tjänter, Spikeflow, får beröm på 24-timmarsbloggen här och här. Spikeflow säljs bl.a. av Logica i ett upplägg som kallas för E-formulärstjänsten.

Inläggen beskriver Sirius och Logicas lösning. Det är alltså Logicas lösning (”Skönheten”) som använder Spikeflow. Sirius (”Odjuret”) använder en PDF-baserad lösning från Adobe.

Lite “David mot Goliat” är det allt.
Vi slickar ödmjukt i oss berömet och får ännu mer lust att ta Spikeflow till nästa nivå. Det finns mycket kvar att göra.

Dålig tajming, Putin

Jag undrar om det inte hade varit smartare av Ryssland att avsluta sin straffexpedition i Georgien i god tid före den 21 augusti.

Idag minns världen hur Putins företrädare Brezjnev lät stridsvagnarna rulla in i Prag för att krossa Tjeckoslovakiens försök att välja sin egen politiska väg.

Det är omöjligt att inte se likheten mellan 1968 och 2008.

Det ortodoxa problemet

Kyrkans tidning skriver om hur georgiskt-ortodoxa kyrkan vädjar till sina trosfränder i Ryssland. Det är första gången ortodoxa bombar ortodoxa, säger patriarken i Tiblisi. De kommer inte att få ett positivt svar.

Det här visar den ortodoxa svagheten: man är nationella kyrkor och sluter oftast upp bakom sin regering. Romerskt-katolska kyrkan är övernationell och kan agera mycket kraftfullare som fredsmäklare när katolska länder hamnar i konflikt.

Om kistkrossande

Idag såg jag Uppdrag granskning om kistkrossandet på kyrkogårdar. Eftersom jag känner en “dödgrävare” så vet jag att alla inte gör så här. Det finns många fina och yrkesstolta kyrkvaktmästare. Jag har praktiserat med begravningsentreprenörer och kyrkvaktmästare och det var positiva upplevelser.

För övrigt är Dag Sandahls kommentar i ärendet bäst:

Men vad jag funderar över är bristen på reflektion. Jag ska dö. Jag ska jordbegravas. Inga maskar ska tugga på mig - för graven är för djup för maskars behov. Men min vackra kropp ska multna och bli till ingenting. Jag har tvättat den och rakat den och kliat den och gett den mat - men en gång kommer den att svika mig. Kroppen är ett provisorium. Det synliga är förgängligt men det osynliga är evigt - kroppen har för en tid varit Andens tempel. Sedan ska Gud skapa nytt och det blir jag - fast på ett annat sätt. Jag tänker mig att jag ska begravas i öst-västlig riktning på kristet sätt och jag förväntar mig att min kropp ändå ska hanteras med heder. Den har dock tjänat mig ett antal årtionden och den har varit förutsättning bland annat för mina barns tillkomst och därmed barnbarnens. Men jag erkänner att jag med viss förtjusning tänker hur min kropp blir en del av jorden. Jag läggs i graven som ett skrynkligt frö och på samma sätt som det grönskande landskapet berättar något om död och liv i den ordningsföljden, för nyss var det vinter och dött, ska jag uppstå till det nya livet. Fröet blir vad det egentligen är och på samma sätt med mig. Jag kan läsa den lustiga genomgången i 1 Korinthierbrevets kapitel 15. Erfarenheten att Jesus, som varit död, levde igen återverkar på oss. Döden har förlorat sin makt. Den insikten ledde till att man byggde kyrka just i Högby där jag nu är präst - vid högarna där folk begravdes. För livets skull behövdes kyrkhuset där, alltså.

Aleksandr Solzhenitsyn

Det rapporteras att Aleksandr Solzhenitsyn är död.

“If only there were evil people somewhere insidiously committing evil deeds, and it were necessary only to separate them from the rest of us and destroy them. But the line dividing good and evil cuts through the heart of every human being. And who is willing to destroy a piece of his own heart?”

– Aleksandr Solzhenitsyn i “Gulagarkipelagen” från 1973

Mauritz om Jordkulan i Nöre

Min styvfar, Mauritz, har blivit radiokändis i hela Sjuhäradsbygden!

Lyssna här hur han och Erna säkert guidar P4:s reporter genom skogen.

Inslaget handlar om Jordkulan i Nöre, med anledning av att det i år är 25 år sedan den restaurerades av Byalaget.

Vad är avlyssning?

Jag har frågat FRA och jag ställde frågan i Centerns FRA-chatt, men jag får nonsenssvar. Frågan är varför man från FRA-förespråkarnas sida säger att svenskars kommunikation inte kommer att avlyssnas när det uppenbart är vad som kommer att ske. Med avlyssning verkar förespråkarna mena att någon människa läser och övervakar trafiken. De menar tydligen att bara för att det är en av människor konfigurerad dator som gör det så är det inte avlyssning. Den distinktionen är bara fånig. En kopia av allt jag gör på nätet kommer att skickas till en statlig myndighet som sedan låter en dator grovscanna vad jag gör. Om något träffar deras uppsatta filter kommer det att granskas manuellt.

Dessa filter måste antingen vara så grovkorniga att de inte träffar någonting vettigt (alltså meningslösa) eller finkorninga nog att hitta det intressanta. Och finkorningheten leder ofelbart till falska positiva träffar, dvs. totalt oskyldig privat kommunikation.

Om FRA skulle kunna garantera att inte en hög procentandel av träffarna skulle vara privat “brus” bör de komma ifråga för ett nobelpris. Den tekniken skulle kunna eliminera allt spam på Internet och förmodligen revolutionera den medicinska forskningen. Jag tvivlar.

Jag har ett förslag till riksdagsledamöterna som skall besluta om tillägg till proppen i höst: kräv att FRA redovisar månadsvis hur många integritetskränkningar man gjort. Dvs. hur många privata mail, chattsessioner, webbplatsbesök och annat man manuellt granskat och funnit vara felträffar.

Om FRA:s system är så smarta som man säger borde man inte vara rädd för en sådan redovisning. Det kan ske i aggregerad form. “Denna månad har vi läst XX tusen mail som visade sig vara felträffar. Förlåt oss.”

Mer:

• Nekat förtroende och en uppenbar lögn
• Bittar luktar inte

Vad FRA kunde syssla med i stället

Framtidens krig kommer delvis att föras på Internet. Att vinna propagandakriget och kontrollera nyhetsflödet blir viktigt. Det kommer också att vara intressant med elektroniska attacker på nätinfrastruktur. Vi såg ett litet exempel på detta under konflikten mellan Ryssland och Estland.

Jag vet att FRA har konsulter som är duktiga på nätverkssäkerhet. Jag har mött dem när jag själv konsultat inom samma område. Här finns utrymme att bli ännu bättre. FRA skulle kunna arbeta med att ge Sverige en säkrare och motståndskraftigare infrastruktur. De kunde arbeta tillsammans med operatörerna och bygga upp effektiva IDS (intrångsdetekteringssystem) och infrastruktur som kan hantera DoS-attacker (Denial of Service). Det krävs ett sammanhållande organ vid sidan av operatörerna för att det arbetet skall bli framgångsrikt. Det låter som ett perfekt uppdrag för FRA - de har ju redan datorkraften som behövs…

Det här arbetet kräver inte att man avlyssnar hela folkets privata kommunikation. Det är dessutom ett arbete som skulle ge mycket “bang for the bucks”, till skillnad från massavlyssning av privat trafik.