Varifrån kommer vår moral?

Filosofiska rummet innehöll idag en intressant diskussion med hjärnforskaren Germund Hesslow. Han lade fram hur han tror att etik och moral växt fram genom evolutionen. Allt bygger på biologiska grundkänslor som skräck, glädje, lust, skuld och skam. Den förfinas något genom interaktionen med medmänniskorna. Men det viktigaste är biologin.

Det låter som den troligaste förklaringen man kan komma fram till utifrån en materialistisk världsuppfattning.

Jag undrar vad som skulle hända om den synen verkligen rotade sig i folks medvetande. Trots årtionden av sekularisering tror jag de flesta människor i världen håller för sant att det finns en etik oberoende av evolutionära processer. Om du frågar en person på gatan om det är absolut fel, i alla tider, för alla människor att begå övergrepp mot barn, tror jag du får ett rungande ja till svar av alla, utom en grupp materialistiska filosofer.

Men säg att den relativism som kommer av ett evolutionärt synsätt blir allmängods - vad händer då? Det finns inte längre någon grund för värden och etik annat än det som biologin just nu leder oss till att tycka. Finns det då något skydd mot totalitära ideologier? Man kan hävda att i den svåra situation vårt land hamnat i, krävs det av oss att vi förädlar vårt genetiska material och sorterar bort de underpresterande människorna. Man kan inte argumentera mot en sån åsikt utifrån en fast etik som inte ändrar sig. Hur lägger man upp försvaret?

“Trust the basic design”, som en vän brukar säga. Vi har en inneboende kompass som vi fått av Gud. Alla människor har den, fast den är bortglömd och oanvänd hos många. Den har genom årtusendena fått människor att ställa sig upp och säga “NEJ!” när hela det omgivande samhället börjat bryta mot det okränkbara människovärdet. Det var den kompassen som fick Maximilian Kolbe att protesterna mot judeförföljelserna i Polen under andra världskriget även om det kostade honom livet. Människorvärdet är inte förhandlingsbart, även om majoriteten i samhället tycker det.

Benedikt om pedofilin

Äntligen lite klarspråk från påven själv om alla de fall där präster förgripit sig på barn. Och där prästernas biskopar skyddat dem av missriktat nit för kyrkans anseende. Ja, t.o.m. flyttat runt dem mellan församlingarna och exponerat nya barn för deras ondska.

Påven talade till biskopar från Irland på besök i Vatikanen:

“The wounds caused by such acts run deep, and it is an urgent task to rebuild confidence and trust where these have been damaged.
…

It is important to establish the truth of what happened in the past, to take whatever steps are necessary to prevent it from occurring again.

…

Above all, it is important to bring healing to the victims and to all those affected by these egregious crimes.”

Många katoliker är upprörda över den slapphet som kyrkan visat i sina reaktioner på brotten. Speciellt i USA är många besvikna. Peggy Noonan ägnar skandalen ett helt kapitel i sin bok om Johannes Paulus II. För en del har historien fått dem att konvertera till ortodoxa kyrkan.

Som vän till katolska kyrkan undrar jag om inte det prästerliga celibatet borde omprövas. Om man är ordenspräst är det väl en sak. Man har sin “familj” runt sig. Men alla dessa sekulärpräster som lever utslängda i städerna i eget boende - är det verkligen så det var tänkt?

Dödsynderna I: Girighet (avaritia)

Maria-Pia Boëthius skrev före valet en krönika om de sju dödssynderna och hur de, enligt henne, upphöjts till dygd av Alliansen och Socialdemokraterna. Bara vänster- och miljöpartiet som står för den sanna kristendomen tydligen.

Dödsynderna var ett sätt att formulera den kristna etiken och har sitt ursprung hos ökenföderna i Egypten. Men det var Gregorius den store som formaliserade listan och kallade dem dödssynder. Om man föll i dessa synder krävdes rening i skärselden. Andra synder kunde man bli löst från genom biktens sakrament.

Nu är det en biktspegels uppgift att blottlägga den biktandes synd, men också att lösa från allmänna obefogade skuldkänslor. Nån skrev att när den onda makten visar på synd så pekar han med alla fingrarna spretande åt alla håll. Allt i livet blir svartmålat och ont. Ett slags allmän skuld- och mindervärdighetskänsla sprider sig, men inget är tydligt. När Gud pekar gör han det precist, med ett finger. Då kan man vad det är som är fel och få det bekännt, förlåtet och läkt.

Boëthius är inte så precis i sin krönika utan smetar friskt skuld och skam över oss alla och envar. Det kan vara värt att utifrån mitt kristna perspektiv pröva det hon skrev.

Girighet (avaritia)

Pengar är svårt. Nya testamentet skriver mycket om pengar och det mesta är varnande ord.

Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott. (2 Tim 3:2-3)

Men nu åter till krönikan. Vi förvandlas enligt Boëthius till “småborgare, som ägnar våra liv åt att se till den egna vinningen och ge fan i andra; ett bra sätt att ta död på solidariteten.”

Boëthius reagerar på att politiken gör oss alla till kapitalägare. Vi uppmanas att äga vår bostad, att spara till vår pension. Det skulle alltså vara dumt, ja t.o.m. ont, att äga.

Så är det inte. Det man äger tar man hand om. Det som alla äger tillsammans vårdas ofta inte. Att få äga sin bostad och ha ett sparkapital på banken ger trygghet. Man kan klara oförutsedda utgifter. Att leva på allmosor från staten förminskar oss. Rikedom kan binda, men också fattigdom. Jag kommer ihåg en kompis som skulle resa till Indien. “-Det skall bli så skönt att komma till ett fattigt land där människor inte är så bundna vid materiella ting.” När hon kom hem var hon mindre naiv och berättade om människor som var helt fokuserade på att spara ihop till ett kylskåp.

När det gäller pensionerna så var det nödvändigt att skapa ett nytt penionssystem eftersom de förra höll på att gå i konkurs. Är det en dygd att köra landets ekonomi i botten så att senare generationer får leva med enorm utlandsskuld?

Så är det då solidariteten. Den försvinner enligt Boëthius när människor äger sin bostad och har pengar på banken. Dumheter. I Sverige har vi försökt förstatliga solidariteten. Den mänskliga värmen och engagemanget har bytts mot ett kallt och mekaniskt välfärdssystem. Och det är inte heltäckande. Människor faller mellan stolarna - fråga Stadsmissionen. Vore det inte bra att låta medborgarna behålla mer av sina löner och låta dem själva bestämma vad de vill donera pengar till? Då skulle vi få massor av hjälporganisationer som kan ställa upp när staten falerar. I många fall kan ideella krafter lyckas bättre än hjälp i statlig regi. Avdragsrätt för gåvor till frivilligorganisationer tror jag vore bra.

En parallell är u-hjälpen. Statens u-hjälp har fungerat uselt. Vi har stött diktaturer och enorma pengaslukande projekt i socialistiska stater. Frivilligorganisationerna har varit mycket bättre.

Girighet är inte att äga eller att förvalta och förmera det man har fått. Girighet är att inte dela med sig till andra av det man har eller att fokusera mer på sina ägodelar än på Gud. För våra hjärtans skull och för “dessa våra minsta” är det bättre att vi övar oss och ger medvetet och inte bara genom den anonyma skatten.

Så hur har du det med givandet?

Fortsättning följer…

Benedikt och islam

Först var det de danska teckningarna. Protesterna fick rätt bra utdelning den gången. Så varför inte göra det till en vana? Många muslimer verkar ha väldigt tunnt skinn.

Nu har påven citerat en 600 år gammal text om att det finns inneboende svårigheter i islam: den totala underkastelsen under Allahs vilja, bortkopplandet av förnuftet och den ursprungliga våldsamheten (islam grundades under en tid av blodig strid vilket präglar dess urkund). Han sa inte att alla muslimer är våldsverkare. Han har uttryckt sin respekt för den muslismska tron. Men han vill föra ett ärligt samtal och då kan man inte bara stryka medhårs.

Det fanns inget att be om ursäkt för.

Om vi som är kristna skulle ta till gatorna och protestera varje gång den kristna tron ifrågasätts av en muslismk ledare skulle vi inte hinna med mycket annat.

En välkänd imam i Qatar, Yusuf al-Qaradaw, angrep Benedikt och sa att islam var en fredlig religion. Samme imam har uttalat sig för dödsstraff på homosexuella, legaliserad hustrumisshandel, självmordsbomber riktade mot israeler, bestraffning av våldtäktsoffer om de burit utmanande klädsel osv. Han betraktas av en del muslimer som “moderat”.

Det är dags att vi börjar tala klarspråk om det fascistiska dragen i islam - för religionen islams skull. Och för världens.

Smurfblå?

Jag gjorde en egosökning på mitt namn på Google. Då hittade jag en tråd i ett forum på Spraydio där man diskuterade marknadsekonomi. Någon citerade en insändare jag skrivit i Halllandsposten i somras.

Så här beskrevs jag i Sparydio-tråden av en vänsterdebattör:

Nu är det ju så att Markus Härnvi är en smurfblå KD:are vars hemsida kryllar av bibelcitat och länkar av typen “Where would Jesus Surf”…. så ja, lyssna på den du. Jag tycker att han har fel i sin analys. Vad mer kan jag säga? Hela hans raljerande med sköt-dig-själv-åsikter är det jag finner osmakligt inom (ny)liberalismen. Drar man det till sin spets så skulle ju samhället inte behövas tillslut om “marknaden” fick bestämma.

“Smurfblå KD:are”. Skojigt.

Where Would Jesus Surf var för övrigt en banner som länkade till en kristen satirsite som heter Ship of Fools. Väl värd ett besök!