Reporter: Oj oj oj, alltså jag blir lite upprörd nu, fast jag tror att vi ska lämna det här ämnet.

Roberto: Nänä, jag kan diskutera det med dig när du vill för jag har rätt! Och jag ser ju det bara på dina händer nu att du blir upprörd. Det är för att du jobbar på Sveriges Television och här tycker alla som dig och så går du ner på fiket här och så tycker alla som dig och så diskuterar man aldrig saker fullt ut och man möter aldrig folk som tycker annorlunda och då blir man bara cementerad i sin idé om hur saker och ting i världen ska vara och det är inte bra. Det är farligt för Sverige.

Robertos åsikter delas förmodligen av den övervägande majoritet svenskar. Med det behandlas som en avvikande, extrem åsikt i Sveriges radio (”fri från politisk påverkan” - ja, och månen är en stor cheddar).

Jag var inte så imponerad. Som komedi var det inte så särskilt roligt och försöket att gestalta Diego de la Vegas inre kamp faller platt.

Inte heller kan man hålla sig från att smyga in lite vänsterpropaganda i texten. Jag satt och tänkte att det sköna i historierna om Zorro och Robin Hood är att de vill hjälpa ett folk som utsätts för statens enorma skattetryck. Ett frihetligt budkap. Precis då hörs följande dialog mellan den mexikanske självständighetsivraren och den spanske officeren:

- Ni tar ut så höga skatter!

- Nej, vi har i själva verket sänkt skatterna!

- Ja, men ni har också sänkt alla bidrag så vi svälter ändå.

Upsala (S)tadsteater.