Det här med skatter

Norrländska Socialdemokraten skriver på ledarplats:

“Under mandatperioden har Borg slösat bort 85 000 miljoner kronor på skattesänkningar”

Jag vet inte vad man har för världsbild när man menar att staten “slösar bort” pengar när den låter arbetare behålla några procent mer av det man slitit ihop. Det måste betyda att de menar att 100% av min lön egentligen tillhör staten, men tack vare deras stora nåd och generositet får jag en del av pengarna i handen. Resten spenderar de.

Man får lust att citera den gamle socialisten Gustav Möller: ”Varje bortslösad skattekrona är en stöld från arbetarklassen.”

Staten borde visa uppskattning att svenskar i allmänhet betalar sina skatter utan att knota. Och varje politiker borde se sig i spegeln ibland och fundera på vilket enormt förtroende han eller hon har fått. Han eller hon är med och förvaltar över 60% av löntagarnas inkomster. Det borde leda till ödmjukhet -ja, nästan bävan.

Som tur är finns det vettigare socialdemokrater. Som Anders Nilsson i Tanum.

Bra av SIBA

Vi köpte en dammsugare på SIBA i helgen. Några timmar efter att jag kommit hem (och använt den) ringde de och sa att jag fått fel modell - en dyrare. Vi skulle komma tillbaka med den och få den billigare så att “garantin gäller för er”. Jag såg inte fram emot att släpa sju kilo dammsugare på bussen över hela staden igen.

Men efter lite mer diskuterande med någon överordnad fick vi behålla den och ett nytt kvitto skall komma på posten. Pluspoäng till SIBA!

Ny sajt för mikrokrediter

Jag har lånat ut pengar på kiva.org ett tag. Jag har fått tillbaka allt jag lånat ut och har nu lånat ut samma pengar en gång till. Det är jättekul att se hur ens små bidra kan göra nytta om och om igen.

I kivasystemet får investeraren ingen ränta på sina pengar. PÅ det sättet är det ren välgörenhet. Det är en brist tycker jag. Jag tror att det mest långsiktiga och effektiva sättet är att låta både långivare och låntagare känna att de vinner på samarbetet.

En ny spelare i samma bransch är MYC4. I deras modell får långivaren en viss ränta på sina utlånade pengar. Jag tror jag skall testa det.

DN skriver om det här.

Elmbrandt menar att trygghet är att leva på krita?

Jag lyssnade på en dokumentär om IT-bubblan. Björn Elmbrant kommenterar utifrån ett politiskt perspektiv. Han menar att det nya pensionssystemet ökat otryggheten för framtiden genom att man kopplat pensionerna till börsens utveckling.

“Det intressanta under de här åren är att vanliga människor lever under betydligt osäkrare villkor än tidigare, därför att så hög grad av deras pensioner vilar på aktiemarknaden. Man kan säga att den trygghet som det gamla pensionssystemet gav människor genom att de hade en garanterad pension, den tryggheten finns inte längre. Nu blir pensionen vad den blir, beroende på hur lyckosam man blivit genom att placera pengar i PPM-fonderna, eller hur lyckosam den allmänna ekonomiska utvecklingen blir.”

I det gamla pensionssystemet var man garanterad en viss summa, baserat på sin slutlön. Numera handlar det dels om hur mycket man arbetat under livet och hur den allmänna ekonomiska utveckling är. Går Sveriges ekonomi dåligt så blir det lägre pension och tvärtom. En liten del kan man också placera själv i PPM.

Bortsett från PPM, som man kan ha delade meningar om, förstår jag inte hur det skulle kunna vara på något annat sätt. De här “garanterade” summorna som fanns tidigare - var kommer pengarna till dem ifrån? Om inte ekonomin går bra finns det ju inga pengar att betala ut i pension. Vad är ett löfte om en viss summa varje månad värt om den som ger det inte har täckning?

Anledningen att det gamla ATP-systemet skrotades var just att det inte höll. Det var en glädjekalkyl från 60-taletutan förankring i verkligheten.

Är det tryggare att leva på krita eller att ha ett hållbart pensionssystem?