Elmbrandt menar att trygghet är att leva på krita?

3 September 2008 | Politik, börsen, ekonomi, elmbrant, pension | Markus Härnvi | Inga kommentarer

Jag lyssnade på en dokumentär om IT-bubblan. Björn Elmbrant kommenterar utifrån ett politiskt perspektiv. Han menar att det nya pensionssystemet ökat otryggheten för framtiden genom att man kopplat pensionerna till börsens utveckling.

“Det intressanta under de här åren är att vanliga människor lever under betydligt osäkrare villkor än tidigare, därför att så hög grad av deras pensioner vilar på aktiemarknaden. Man kan säga att den trygghet som det gamla pensionssystemet gav människor genom att de hade en garanterad pension, den tryggheten finns inte längre. Nu blir pensionen vad den blir, beroende på hur lyckosam man blivit genom att placera pengar i PPM-fonderna, eller hur lyckosam den allmänna ekonomiska utvecklingen blir.”

I det gamla pensionssystemet var man garanterad en viss summa, baserat på sin slutlön. Numera handlar det dels om hur mycket man arbetat under livet och hur den allmänna ekonomiska utveckling är. Går Sveriges ekonomi dåligt så blir det lägre pension och tvärtom. En liten del kan man också placera själv i PPM.

Bortsett från PPM, som man kan ha delade meningar om, förstår jag inte hur det skulle kunna vara på något annat sätt. De här “garanterade” summorna som fanns tidigare - var kommer pengarna till dem ifrån? Om inte ekonomin går bra finns det ju inga pengar att betala ut i pension. Vad är ett löfte om en viss summa varje månad värt om den som ger det inte har täckning?

Anledningen att det gamla ATP-systemet skrotades var just att det inte höll. Det var en glädjekalkyl från 60-taletutan förankring i verkligheten.

Är det tryggare att leva på krita eller att ha ett hållbart pensionssystem?