Lomborg menar att de enorma satsningar på att minska koldioxidutsläppen som världens politiker nu skissar på är helt felprioriterade.

Kyototprotokollet kostar 180 miljarder dollar om året de närmaste tio åren. Vad man kommer att besluta i Köpenhamn 2009 återstår att se, men det blir nog inte billigare. Alla dessa pengar kommer inte att leda till att vi fördröjer temperaturökningarna mer än några år.

“The framers of Kyoto will ask that the global economy spend $180 billion per year for each year of the coming century mitigating CO2 emissions, with an eventual reduction of global temperature of an almost immeasurable 0.3 degrees Fahrenheit. It is perhaps time to ask if this can really be our first priority and generational mission.”

Även om det är bra att minska CO2-utsläppen frågar sig Lomborg om det är det bästa vi kan göra för dessa astronomiska summor. Dagens teknik kan inte lösa CO2-problematiken. Tysklands satsning på solpaneler kostar 156 miljarder dollar fram till 2035 och kommer att fördröja den globala uppvärmningen med två timmar.

Om vi hade outtömliga resurser skulle vi kunna göra allt. Men i den riktiga världen krävs det hårda prioriteringar. Hundratals miljarder dollar för att minska CO2 betyder hundratals miljarder mindre för att utrota fattigdom, malaria och utebliven forskning.

“Whatever is spent on climate policies saving one person from hunger in 100 years could instead save 5,000 people today.

…

We in the developed world will preside over a moral tragedy: We will waste an extraordinary sum of money doing relatively little good, while millions of people suffer and die from problems which we could easily have consigned to history.”

Läs artikeln. Den är full av intressanta frågor som borde höras i debatten. Det är talande att Al Gore fortfarande inte vågar möta Lomborg i en debatt.