Lomborg till Obama

Björn Lomborg, mannen bakom Copenhagen Consensus, skriver ett öppet brev till Barack Obama i Wall Street Journal.

Lomborg menar att de enorma satsningar på att minska koldioxidutsläppen som världens politiker nu skissar på är helt felprioriterade.

Kyototprotokollet kostar 180 miljarder dollar om året de närmaste tio åren. Vad man kommer att besluta i Köpenhamn 2009 återstår att se, men det blir nog inte billigare. Alla dessa pengar kommer inte att leda till att vi fördröjer temperaturökningarna mer än några år.

“The framers of Kyoto will ask that the global economy spend $180 billion per year for each year of the coming century mitigating CO2 emissions, with an eventual reduction of global temperature of an almost immeasurable 0.3 degrees Fahrenheit. It is perhaps time to ask if this can really be our first priority and generational mission.”

Även om det är bra att minska CO2-utsläppen frågar sig Lomborg om det är det bästa vi kan göra för dessa astronomiska summor. Dagens teknik kan inte lösa CO2-problematiken. Tysklands satsning på solpaneler kostar 156 miljarder dollar fram till 2035 och kommer att fördröja den globala uppvärmningen med två timmar.

Om vi hade outtömliga resurser skulle vi kunna göra allt. Men i den riktiga världen krävs det hårda prioriteringar. Hundratals miljarder dollar för att minska CO2 betyder hundratals miljarder mindre för att utrota fattigdom, malaria och utebliven forskning.

“Whatever is spent on climate policies saving one person from hunger in 100 years could instead save 5,000 people today.

…

We in the developed world will preside over a moral tragedy: We will waste an extraordinary sum of money doing relatively little good, while millions of people suffer and die from problems which we could easily have consigned to history.”

Läs artikeln. Den är full av intressanta frågor som borde höras i debatten. Det är talande att Al Gore fortfarande inte vågar möta Lomborg i en debatt.

Inför valet

Johan Ingerö skriver det jag skulle kunna skriva om valet i natt.

Ja, vad vi har skådat är sakpolitikens död. USA ser ut att, efter två års debatt, välja en person vars faktiskt politik vi får veta något om först efter valet. Men han är ju så snygg, och talar så väl. Typ.

Många svenskar som normalt röstar på ett borgerligt parti, håller på Obama i natt. Jag förstår det inte. Har de verkligen satt sig in i den politik han avser föra? Om någon i Sverige skulle föreslå protektionism, bidragsregn, brist på budgetdiciplin, förbud mot skolpeng, återrullning av vårt gamla bankrutta pensionssystem och fjäskande för diktatorer skulle vi genast tro att det var en vänsterpartist eller vänstersosse som talade. Men i USA blir han Reinfeldts val.

Nu får vi hoppas att han inte kommer att göra det han säger. Något som Johan Norberg förutspår:

“Obama will govern as a centrist and a lot of people will be disappointed when they see him in action because expectations are so exaggerated and because he is too smart to give in to the anti-trade, anti-business bunch.”

Hoppas han får rätt. Det som talar emot är att kongressen kommer att ha övertygande demokratisk majoritet. Särintressena som backat Obama och kongressmän och senatorer kommer att vilja ha valuta för sitt stöd. Och med en rent demokratisk kongress finns det inga “checks and balances” som kan moderera politiken.