Spikeflow får beröm

Vår produkt för e-formulär och e-tjänter, Spikeflow, får beröm på 24-timmarsbloggen här och här. Spikeflow säljs bl.a. av Logica i ett upplägg som kallas för E-formulärstjänsten.

Inläggen beskriver Sirius och Logicas lösning. Det är alltså Logicas lösning (”Skönheten”) som använder Spikeflow. Sirius (”Odjuret”) använder en PDF-baserad lösning från Adobe.

Lite “David mot Goliat” är det allt.
Vi slickar ödmjukt i oss berömet och får ännu mer lust att ta Spikeflow till nästa nivå. Det finns mycket kvar att göra.

Dålig tajming, Putin

Jag undrar om det inte hade varit smartare av Ryssland att avsluta sin straffexpedition i Georgien i god tid före den 21 augusti.

Idag minns världen hur Putins företrädare Brezjnev lät stridsvagnarna rulla in i Prag för att krossa Tjeckoslovakiens försök att välja sin egen politiska väg.

Det är omöjligt att inte se likheten mellan 1968 och 2008.

Det ortodoxa problemet

Kyrkans tidning skriver om hur georgiskt-ortodoxa kyrkan vädjar till sina trosfränder i Ryssland. Det är första gången ortodoxa bombar ortodoxa, säger patriarken i Tiblisi. De kommer inte att få ett positivt svar.

Det här visar den ortodoxa svagheten: man är nationella kyrkor och sluter oftast upp bakom sin regering. Romerskt-katolska kyrkan är övernationell och kan agera mycket kraftfullare som fredsmäklare när katolska länder hamnar i konflikt.

Om kistkrossande

Idag såg jag Uppdrag granskning om kistkrossandet på kyrkogårdar. Eftersom jag känner en “dödgrävare” så vet jag att alla inte gör så här. Det finns många fina och yrkesstolta kyrkvaktmästare. Jag har praktiserat med begravningsentreprenörer och kyrkvaktmästare och det var positiva upplevelser.

För övrigt är Dag Sandahls kommentar i ärendet bäst:

Men vad jag funderar över är bristen på reflektion. Jag ska dö. Jag ska jordbegravas. Inga maskar ska tugga på mig - för graven är för djup för maskars behov. Men min vackra kropp ska multna och bli till ingenting. Jag har tvättat den och rakat den och kliat den och gett den mat - men en gång kommer den att svika mig. Kroppen är ett provisorium. Det synliga är förgängligt men det osynliga är evigt - kroppen har för en tid varit Andens tempel. Sedan ska Gud skapa nytt och det blir jag - fast på ett annat sätt. Jag tänker mig att jag ska begravas i öst-västlig riktning på kristet sätt och jag förväntar mig att min kropp ändå ska hanteras med heder. Den har dock tjänat mig ett antal årtionden och den har varit förutsättning bland annat för mina barns tillkomst och därmed barnbarnens. Men jag erkänner att jag med viss förtjusning tänker hur min kropp blir en del av jorden. Jag läggs i graven som ett skrynkligt frö och på samma sätt som det grönskande landskapet berättar något om död och liv i den ordningsföljden, för nyss var det vinter och dött, ska jag uppstå till det nya livet. Fröet blir vad det egentligen är och på samma sätt med mig. Jag kan läsa den lustiga genomgången i 1 Korinthierbrevets kapitel 15. Erfarenheten att Jesus, som varit död, levde igen återverkar på oss. Döden har förlorat sin makt. Den insikten ledde till att man byggde kyrka just i Högby där jag nu är präst - vid högarna där folk begravdes. För livets skull behövdes kyrkhuset där, alltså.

Aleksandr Solzhenitsyn

Det rapporteras att Aleksandr Solzhenitsyn är död.

“If only there were evil people somewhere insidiously committing evil deeds, and it were necessary only to separate them from the rest of us and destroy them. But the line dividing good and evil cuts through the heart of every human being. And who is willing to destroy a piece of his own heart?”

– Aleksandr Solzhenitsyn i “Gulagarkipelagen” från 1973