SVT hyllar diktator och våldtäktsman

3 June 2007 | Politik | Markus Härnvi |

I kväll visade SVT/UR en hagiografi om Daniel Ortega. Ortega är ledare för sandinisterna i Nicaragua. Han ledde sandinisterna under det folkliga upproret mot den avskyvärde diktatorn Somoza - för att strax visa att han själv var lika bra på att förtrycka och stjäla landets resurser som den förre diktatorn.

Programmet innehöll “hela kittet” med jublande folkmassor så fort gerillaledaren visade sig. Mycket dramatisk musik, för att leda tittarnas känslor rätt. Ortegas motståndare (bl.a. Ronald Reagan) visas i lätt suddiga TV-klipp medan Ortega sitter i en fåtölj, ledigt klädd, och berättar avslappnat sin historia. Speakerrösten bidrar inte med speciellt mycket kritiska reflektioner.

Att sandinisterna oväntat förlorar valet 1990 förklaras av USA:s aggression. De många bevisen på sandinisternas korruption och deras huvudlösa marxistiska politik var tydligen inte relevant att nämna. Inte heller att sandinisterna helt tog över makten från den flerpartikoalition som skulle bygga upp Nicaragua efter revolutionen. Den som besegrade honom 1990 var Violeta Barrios de Chamorro, som från början satt med i regeringen efter revolutionen 1979, men manövrerades bort av Ortega och sandinisterna.

Idag är Ortega president igen - trots rader av korruptionsskandaler. Han klarade sig också undan en våldtäktsdom eftersom han som före detta president fick amnesti från alla brottsanklagelser. Hans styvdotter har berättat om år av övergrepp.

Hans främsta vänner är Hugo Chávez och Mahmoud Ahmadinejad. “-Vi har gemensamma fiender”, sa han till den iranske ledaren. Politiskt har Ortega släppt den dogmatiska marxismen och partiprogrammet idag är en konstig blandning av USA-hat, vänsterpopulism, nationalism och en socialpolitik med ärkekonservativa drag (bl.a. totalt förbud mot aborter).

Slutet på TV-programmet utgjordes av smörig musik och några floskler från en sentimental Ortega. Något i stil med “att det i varje revolutionär bor en poet som aldrig kan ge upp kampen för solidaritet - han skall kämpa till döden”.

Jag har sålt bananer och kaffe från Nicaragua på torget i Ulricehamn. Det var när jag var ung och vänster. Jag tror att mina ögon tårades när sandinisterna röstades bort. Så lurad jag var av svensk media då. Jag minns inte ett ord av kritik mot sandinisterna i SVT på den tiden. Och idag, sjutton år senare, sänds en sådan här hyllningsfilm. Tröttsamt.