Bra om göteborgskonflikten

11 December 2006 | Politik | Markus Härnvi |

Från Sagor från Livbåten:

Men låt oss kika på vad facket egentligen pysslar med. Vi har här en situation där facket är tredje och helt utomstående part: de företräder inte de anställda, de företräder inte arbetsgivaren, de företräder inte saluhallen, de företräder inte skattemyndigheten eller rättsvårdande myndighet – de företräder sig själva.

Med megalomanisk envishet, hävdar facket att de företräder alla restaurang och hotellanställda i Sverige. Detta och inget annat är deras rättfärdigande för att göra livet surt för både ägare och anställda på en stackars salladsbar i Linnéstaden – det är väl däremot tvivelaktigt om subjekten för deras omtanke håller med.

Men om de anställda inte är intresserade, varför låter då inte facket verksamheten vara ifred? De har inga medlemmar att företräda, så situationen borde väl rimligen styras av normal svensk avtalsfrihet inom ramen för svensk lagstiftning, eller?

Nej! Att låta folk fritt träffa avtal med varandra skulle skapa ett farligt prejudikat – i alla fall sett ur fackets synvinkel. Fler skulle kunna få för sig att helt strunta i facket. Det skulle på sikt kunna urholka deras maktposition. De avundas säkert SEKO sjöfolk, där de potentiella medlemmarna så vitt jag minns överhuvudtaget inte får jobba om de inte faktiskt är medlemmar.

Detta handlar rent och skärt om makt. Detta handlar inte om något annat än makt. Allt annat är retoriskt gojs. Om en eller annan restaurang inte tecknar kollektivavtal borde egentligen inte vara intressant, så länge de anställda får motsvarande trygghet genom sina egna avtal. Men eftersom det hotar fackets maktmonopol så får det absurda proportioner.

Precis.