Nitton år efteråt

2 November 2006 | Politik | Markus Härnvi |

Jag läser det tal som Ronald Reagan höll vid Berlinmuren 1987.

Jag minns att jag tyckte illa om det. Reagan var hemsk, tyckte jag. En krigshetsare. I skolan fick vi lära oss att både öst- och västblocket var “dumma”. Sveriges tredje väg var det rätta: vi var neutrala. Neutraliteten och FN var det finaste som fanns. Om alla bara nedrustade så skulle allt bli bra. SALT I och SALT II pratade man om i varenda Rapportsändning. SALT var räddningen, trodde man i Sverige. USA och Sovjet gjorde båda fel. Men USA gjorde nog lite mer fel ändå, tyckte vi av någon anledning.

Ack, så fel vi hade. När man läser talet och ser tillbaka på vad som hände efteråt, är det Reagan som får rätt på varenda punkt. Sovjet och kommunismen var bankrutt och USA:s och NATO:s fasthet fick diktaturen på knä. Trycket och den hårda konfrontationen behövdes.

Fredsrörelsen, som jag var aktiv i, var ute och cyklade. Nedrustningskraven var starka i väst, men i öst fanns ingen demokratisk fredsrörelse alls. Genom att protestera mot NATO:s vapen, och inte mot att halva Europa låg under en kommunistisk diktatur, gick man Sovjets ärenden.

Reagan säger “-Vi misstror inte varandra för att vi har vapen - vi har vapen därför att vi misstror varandra.” Vapnen var ett symptom på den underliggande oförenligheten mellan frihet och kommunism. Han visar på hur Sovjet inte kan föda sin egen befolkning, medan länder som valt liberalism och marknadsekonomi runt om i världen ser svält utrotas och levnadsstandarden öka. Han refererar till demonstranterna som protsterade mot hans besök i Berlin och frågar om de reflekterat över att en liknande demonstration på andra sidan muren aldrig fått äga rum.

Mot slutet av talet kommer de bevingade orden:

“General Secretary Gorbachev, if you seek peace, if you seek prosperity for the Soviet Union and Eastern Europe, if you seek liberalization: Come here to this gate! Mr. Gorbachev, open this gate! Mr. Gorbachev, tear down this wall!”

Utkastet skrevs av talskrivaren Peter Robinson. Han besökte Berlin några veckor innan presideten kom dit. De amerikanska diplomaterna rekomenderade ett försiktigt tal. Reagans rådgivare i Utrikesdepartement och Nationella säkerhetsrådet (bl.a. Colin Powell) var emot alla spetsiga formuleringar. “-Nämn inte muren, västberlinarna är vana vid den”, sa de till Robinson.

Robinson frågade de berlinare han träffade om det stämde. En man pekade åt öster och sa att hans syster bor 20 miles bort, men de har inte setts på tjugo år. “-Tror du man vänjer sig vid det?” En annan svarade “-Jag passerar varje dag, på väg till arbetet, ett vakttorn med en beväpnad soldat. Han talar samma språk som jag och vi delar samma historia. En av oss är ett djur och den andre en vakt på ett zoo. Och jag blir aldrig klar över vem av oss som är vad.”

Kvällens värdinna, Frau Elz, bröt in. Hon var en elegant dam, men hon var arg nu.
“-Om den här Gorbatjev menar allvar med sitt tal om glasnost och perestrojka kan han bevisa det; han kan ta bort muren.” Frau Elz kommentar blev crescendot i talet.

USA:s och Reagans politik var inte snövit under kalla kriget. “Min fiendes fiende” fick hjälp, oavsett hur han behandlade sin egen befolkning. Det var svåra val att göra i konflikthärdarna runt om i världen. Skulle man stödja demokratiska krafter, eller satsa på den som hade störst chans att stå emot Sovjets kamp för världsherravälde? Ofta valde man bort demokratin.

Två år efter Reagans tal föll muren och miljoner människor slapp leva i diktaturstater utan fri press eller yttrandefrihet, i misär och fattigdom. Europa blev en kontinent igen, utan järnridå. De baltiska staterna blev självständiga.

Vi hör mycket om problemen i de forna diktaturerna. Kanske underskattade vi svårigheterna att gå från långvarig diktatur till frihet och demokrati. Som i Irak.

Men just därför är det bra att ta ett steg bakåt och se på historien. Jag ryser lite när jag läser talet vid muren. Då fanns fortfarande enorma ryska styrkor med kärnvapen stridsberedda, bara några mil från platsen där Reagan höll sitt tal.

Mr. Gorbachev, tear down this wall!

Hör talet här.