Min syn på moral

Jag gjorde ett moralfilosofiskt test. Tydligen är jag kantian i själ och hjärta. Jag trodde Augustinus skulle komma högre upp. En del frågar handlade om Gud, men jag valda att svara utifrån en moralsyn som fungerar oavsett om Gud finns eller inte.

Ofta när jag gör såna där tester anar jag vad mina svar skall leda till för resultat, men inte den här gången.

Vad får ni andra för resultat?

1.   Kant   (100%)
2. 	John Stuart Mill   (85%)
3. 	Jeremy Bentham   (73%)
4. 	Prescriptivism   (70%)
5. 	Epicureans   (67%)
6. 	Aquinas   (66%)
7. 	Jean-Paul Sartre   (63%)
8. 	Ayn Rand   (60%)
9. 	Spinoza   (53%)
10. 	St. Augustine   (52%)
11. 	Ockham   (48%)
12. 	Plato   (47%)
13. 	Aristotle   (46%)
14. 	Stoics   (40%)
15. 	Nietzsche   (33%)
16. 	Nel Noddings   (32%)
17. 	David Hume   (22%)
18. 	Cynics   (11%)
19. 	Thomas Hobbes   (11%)

Dödsynderna I: Girighet (avaritia)

Maria-Pia Boëthius skrev före valet en krönika om de sju dödssynderna och hur de, enligt henne, upphöjts till dygd av Alliansen och Socialdemokraterna. Bara vänster- och miljöpartiet som står för den sanna kristendomen tydligen.

Dödsynderna var ett sätt att formulera den kristna etiken och har sitt ursprung hos ökenföderna i Egypten. Men det var Gregorius den store som formaliserade listan och kallade dem dödssynder. Om man föll i dessa synder krävdes rening i skärselden. Andra synder kunde man bli löst från genom biktens sakrament.

Nu är det en biktspegels uppgift att blottlägga den biktandes synd, men också att lösa från allmänna obefogade skuldkänslor. Nån skrev att när den onda makten visar på synd så pekar han med alla fingrarna spretande åt alla håll. Allt i livet blir svartmålat och ont. Ett slags allmän skuld- och mindervärdighetskänsla sprider sig, men inget är tydligt. När Gud pekar gör han det precist, med ett finger. Då kan man vad det är som är fel och få det bekännt, förlåtet och läkt.

Boëthius är inte så precis i sin krönika utan smetar friskt skuld och skam över oss alla och envar. Det kan vara värt att utifrån mitt kristna perspektiv pröva det hon skrev.

Girighet (avaritia)

Pengar är svårt. Nya testamentet skriver mycket om pengar och det mesta är varnande ord.

Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott. (2 Tim 3:2-3)

Men nu åter till krönikan. Vi förvandlas enligt Boëthius till “småborgare, som ägnar våra liv åt att se till den egna vinningen och ge fan i andra; ett bra sätt att ta död på solidariteten.”

Boëthius reagerar på att politiken gör oss alla till kapitalägare. Vi uppmanas att äga vår bostad, att spara till vår pension. Det skulle alltså vara dumt, ja t.o.m. ont, att äga.

Så är det inte. Det man äger tar man hand om. Det som alla äger tillsammans vårdas ofta inte. Att få äga sin bostad och ha ett sparkapital på banken ger trygghet. Man kan klara oförutsedda utgifter. Att leva på allmosor från staten förminskar oss. Rikedom kan binda, men också fattigdom. Jag kommer ihåg en kompis som skulle resa till Indien. “-Det skall bli så skönt att komma till ett fattigt land där människor inte är så bundna vid materiella ting.” När hon kom hem var hon mindre naiv och berättade om människor som var helt fokuserade på att spara ihop till ett kylskåp.

När det gäller pensionerna så var det nödvändigt att skapa ett nytt penionssystem eftersom de förra höll på att gå i konkurs. Är det en dygd att köra landets ekonomi i botten så att senare generationer får leva med enorm utlandsskuld?

Så är det då solidariteten. Den försvinner enligt Boëthius när människor äger sin bostad och har pengar på banken. Dumheter. I Sverige har vi försökt förstatliga solidariteten. Den mänskliga värmen och engagemanget har bytts mot ett kallt och mekaniskt välfärdssystem. Och det är inte heltäckande. Människor faller mellan stolarna - fråga Stadsmissionen. Vore det inte bra att låta medborgarna behålla mer av sina löner och låta dem själva bestämma vad de vill donera pengar till? Då skulle vi få massor av hjälporganisationer som kan ställa upp när staten falerar. I många fall kan ideella krafter lyckas bättre än hjälp i statlig regi. Avdragsrätt för gåvor till frivilligorganisationer tror jag vore bra.

En parallell är u-hjälpen. Statens u-hjälp har fungerat uselt. Vi har stött diktaturer och enorma pengaslukande projekt i socialistiska stater. Frivilligorganisationerna har varit mycket bättre.

Girighet är inte att äga eller att förvalta och förmera det man har fått. Girighet är att inte dela med sig till andra av det man har eller att fokusera mer på sina ägodelar än på Gud. För våra hjärtans skull och för “dessa våra minsta” är det bättre att vi övar oss och ger medvetet och inte bara genom den anonyma skatten.

Så hur har du det med givandet?

Fortsättning följer…

Public service?

Om vi nu skall ha statlig TV och radio, vilket kan ifrågasättas, skall den syssla med public service. Alltså program som de privata TV- och radiokanalerna inte kan försvara ekonomiskt. Men SVT och SR vill satsa på lättare underhållning i stället för seriös nyhetsbevakning, debatt och kultur.

Här finns en lista att skriva på för den som vill:

http://www.kufim.se/namnlista.php.