Gratismat & Club Villa

I fredags var vi bjudna på middag på hotellskolan på Galle Road. Charlotte och Therese undervisade om vin där i våras och blev därför inbjudna. Det är skolans elever som övar. En del agerar kypare, en del står i baren och andra i köket.

Jättetrevliga killar och tjejer. Tyvärr är det svårt för många att få jobb nu när kriget rasar. Hotellen har 40-50% lägre beläggning.

Det var buffé med lankesiska, indiska, mexikanska och kinesiska rätter. Riktigt gott.

På lördagen gick vi upp tidigt och tog en taxi till tågstationen i Fort. Vi köpte biljetter till Bentota för det hutlösa priset av 10:- (för oss båda). Tågresan tog nästan två timmar och vi tillbringade den stående. Inte så skoj. Trångt var det också och hela tiden kom det förbi försäljare som sålde frukt, stekta chilifrukter, friterade fiskbullar, jätteräkor och kikärtor. Lukten av mat låg tung. Dieselloket låter förfärligt mycket och det skakar och svänger hela tiden. “Once in a lifetime” sa Charlotte och höll som vanligt humöret uppe. Jag var mer dämpad.
Men när vi kom fram till Bentota och fick oss en kopp te och en äggmacka på ett sunkigt kafé kändes de bättre. och väl framme på det underbara botiquehotellet Club Villa var allt glömt. Otroligt mysigt ställe. Charlotte känner ägaren genom vinaffärerna och vi fick det bästa rummet.

Hotellet är designat av Geoffrey Bawa, Sri Lankas mest berömda arkitekt.

Det blev god mat (grillad hummer!), salta bad och mycket läsade på den underbara balkongen, med utsikt över palmer och hav.

Strömavbrott

I morse var det varmt i sovrummet. Strömmen gick nån gång under natten och AC:n slutade gå. Utan el får man inget varmvatten. I huset på Kotta Road satt varmvattentanken på aket och även utan el var det vattnet ganska varmt. Men i lägenheten ör det kallt vatten. Ja, ja, man vaknar ju i alla fall. Hoppas det vi har i frysen klarade sig.

Idag är det “public holiday” här vilket betyder att offentliga arbetsplatser och banker är stängda men den privata sektorn jobbar. Alla muslimer stänger förstås sina butiker. Det märktes att det var helg för det fanns inte en enda threewheeler på vår gata. Det brukar vara en hel svärm utanför UNHCR:s huvudkontor och en franska ambassaden, som också ligger på Rosmead Place.

Jag fick promenera en bit. Vanligtvis ganska plågsamt när man är kontorsklädd, men idag var det riktigt behagligt. Som en riktigt varm dag i Sverige ungefär.

Charlotte åkte tidigt till Galle. Hon tog tåget och enligt ett SMS så fick hon sitplats.

Länkpolicy från Hedenhös tid

Via Månhus Beta hittar jag till kooperationens länkpolicy. Så otroligt gammaldags. Man får bara länka till startsidan och bara om man använder rätt typsnitt i länken. *fniss* Man får inte leka med loggan heller. Så busigt av mig.

Jag skulle vilja veta vilket företag som ligger bakom deras informationsstrategi.

Underbar sågning av Hyresgä(s)tföreningen

Johan Ingerö sågar den märkliga företeelsen Hyresgästföreningen.

Jag har inget mot organisationer som bygger sin bas på medlemarnas engagemang och avgifter, men organisationer som tvingar till sig monopol och avgifter av icke-medlemmar är bara värda spott och förakt. Att slå undan benen på dessa indrivare borde vara högprio för den nya regeringen.

Vem är ansvarig för bostadspolitiken i den nya regeringen?

Reaktioner på attacken i Galle

Galle (uttalas “gåål”) ör Sri Lankas tredje största stad. Här är singaleserna i stor majoritet. Det finns också en ganska stor grupp muslimer, men nästan inga tamiler.

Tillsammans med Kandy (med dess historia av singalesiska kungar) är Galle singalesernas “hjärta” och en attack där är något särskilt. Det är i alla fall så jag tolkar det jag hört i dag på förmiddagen från kollegor och taxichaufförer. Attacken utanför Dambulla, då hundra marinsoldater dödades, orsakade inte alls samma oro.

Det har spridits rykten idag om att självmordsbombare infiltrerat Galle. Panik lär ha utbrutit när föräldrar försökt få hem sina barn från skolan. Polisen har gått ut i radio och förnekat att det finns LTTE-gerilla i staden.

Säkerheten har skärpts något i Colombo. Jag var och skulle köpa flygbiljetter i World Trade Center i Fort idag. Det är ungefär samma säkerhet som när man skall flyga. De kollar bilen efter bomber och när man går in packar de upp ens väska och man får gå genom en metalldetektor.

Galle är en mycket vacker liten stad. Galle Fort är den gamla staden innanför murar och de små gränderna är verkligen sevärda. Uppifrån murarna har man en fin utsikt över staden och havet. Precis bredvid Galle Fort ligger den marinbas som attackerades i morse.

Attack mot Galle

LTTE:s Sea Tigers attackerade flottbasen i Galle i morse. De körde några båtar fyllda med sprängmedel in i hamnen. Några tigrar gick också i land och eldstrid pågick i någon timme.

Det är första attacken söder om Colombo och det är inte bra för turismen. I Galle finns flera stora turistanläggningar, bl.a. Lighthouse som vi varit på.

Fredssamtal i slutet av oktober kan vi nog glömma…

Hemfärd

Vi kommer att flytta tillbaka till Sverige till jul. Och jag kommer hem en sväng redan i månadsskiftet november/december. Tre från Mazarin skall till Sverige på möten och jag åker med. Det kommer att bli kallt…

Flytt

Puh… Det är jobbigt att flytta när det är 31 grader varmt. Men nu är det gjort. Vår nya adress är 100, Rosemead Place, Colombo 7.

Det är en riktigt mysig lägenhet i två plan (som vi har i Uppsala!). På taket finns en liten pool. Där uppe finns också det som saknas i lägenheten: utsikt. Vi ser grannhus genom nästan alla fönster. Rosemead Place är en lugn gata i Colombo 7, eller Cinnamon Gardens som det också kallas. Det är de gamla kvarteren för de rika engelsmännen. Fortfarande är det stora, fina hus. Många ambassader ligger i närheten.

Vi har närmare till stan och närmare till kontoret. Blir nog mycket threewheeler nu när vi inte har någon bil längre.

Färre myggor än vi hade i huset. Och vi har TV-kanaler igen! Sen regeringen stängde ner CBNsat (förmodligen för att ägarna är tamiler) har vi inte haft TV hemma på Kotta Road. Men nu har vi kabel-TV! BBC! Filmkanaler! Men det bästa hittills är att AC:n i sovrummet är knäpptyst. Tänk att få sova svalt och tyst på samma gång. Underbart.

I morgon skall vi åka i väg med de andra på Mazarin till Kitulgala. Samma ställe som vi var på i våras. Det blir grillning på kvällen sen skall vi sova i “trähus”. Jättemysiga hotelrum uppe i träden. Dagen efter blir det forsränning. Charlotte påstår att hon skall gå på fågelskådning halv sju på morgonen. Jag tror jag skippar det.

Just nu såg vi ett TV-inslag från Jaffna. BBC:s reporter Dumeetha rapporterade live från Jaffna och fronten. Tidigare idag fick Charlotte mail från Dumeetha. Märklig känsla. Hon var hemma hos oss på vinprovning för ett tag sedan.

Regeringen och LTTE skulle mötas för fredssamtal i slutet av månaden, men nu är det osäkert, efter dagens och gårdagens intensiva strider

Festung Europa

Jag tror Mazarin har lagt ner ungefär 100 mantimmar på att ordna schengen-visum för fyra lankeser som skall åka till Sverige i november. Först skall det fyllas i ett enormt formulär. Sen måste vi skicka med kopior av Mazarins årsredovisning, lönebesked för de senaste månaderna för de som skall åka, ett intyg per resande från det svenska värdföretaget, intyg om var de skall bo och vem som betalar, information om deras familjer i Sri Lanka (syskon, föräldrar, respektive), personliga brev, kopior av flygbiljetterna. Jag har säkert glömt fem, sex intyg.

Sen skall de ha reseförskringar som täcker eventuella sjukvårdskostnader i Sverige. De skall också betala en rätt fet avgift för hela kalaset.

Nu åker en av våra anställda fram och tillbaka mellan kontoret och de som sköter visumhanteringen på uppdrag av svenska ambassaden. Det är ett lankesiskt företag så där tillkommer de vanliga väntetiderna och strulet. Nu senast stupade ansökan på att mazarin betalar boendet i Sverige. Det går inte - det måste vara värdföretaget. Så nu skall jag skriva under den fjärde versionen av de fyra personliga intygen.

Skall vi verkligen ha det så här?

Att dö för att man hatar Norge

I helgen brönde sig en threeheelerförare sig själv till döds utanför Norges ambassad i Colombo. Han hade fru och flera barn.

Svårt att förstå för en svensk att norrmän kan väcka så mycket avsky.

Ansvaret får man lägga på de singalesiska nationalisterna som sprider lögner om Norge och hetsar fattigt folk. Det är lättare att skylla landets misslyckanden på någon annan än på sig själva.

Några lögner vi hört från utbildade, normala lankeser:

Norrmännen är här för att ta vår olja och vårt fiske. Norges stora vapenindustri säljer vapen till LTTE. Det bor 90% tamiler i Norge. Norge har en prins och en prinsessa men bara ett kungarike. De vill ta över Sri Lanka och göra Märta-Louise och Ari Behn till kung och drottning hör.